Meadows and Crossroads

ISBN:

9171731911

Nancy Fraser, amerikanska filosof, har under de senaste decennierna markerat sig som en ledande feministisk politisk teoretiker.

Jag har nyligen läst hennes bok "Den radikala fantasin: mellan omfördelning och erkännande" vilken innehåller ett antal uppsatser som granskar Foucaults och Habermas bidrag till en kritisk samhällsteori och hon analyserar »behovstolkningens politik» i välfärdsstaten. Vidare undersöks samspelet mellan olika typer av offentligheter i den demokratiska processen. 1990-talets identitetspolitik underkastas en skarp kritik och Fraser skisserar en teori om social rättvisa där socioekonomisk omfördelning och kulturellt erkännande betraktas som två komplementära aspekter.

Institutionaliserade normmönster
Kultur tar förvisso en ganska liten plats i Frasers teoretiserande och när det används är det anpassat efter ett särskilt syfte, nämligen utveckling av en utökad rättsteori där erkännandepolitik integreras med rättighetsfrågor och representationsproblematik. Frasers intresserar sig alltså för kultur endast i den mån den fungerar som ett medel för orättvisa. För det ändamålet betraktar hon kulturfenomen som institutionaliserade normmönster som reglerar social samverkan. När dessa mönster är hierarkiska blir följden att de hämmar vissa aktörer från möjligheten att handla likställt med andra. Detta är enligt Fraser själva definitionen av orättvisa i allmänhet - och av misskännande i synnerhet.

Misskännande och statusunderordning
Fraser talar om bristen på erkännande i termer av statusunderordning. Att bli misskänd innebär följaktligen att man förnekas ställning som jämlik part i det sociala livet vilket sker genom institutionaliserade hierarkier av kulturella normer. Hon betraktar därför orättvisor till följd av misskännande som annorlunda än dem som följer bristande materiell fördelning, genom att de har sina rötter i samhällets statusordning i stället för i den ekonomiska strukturen. Den aspekten av kultur, som ett medel för att utveckla statushierarkier, är Frasers huvudsakliga inriktning. Poängen med kulturell analys i förhållande till de aspekter hon studerar är att förstå hur institutionaliserade normer förankrar ojämlika möjligheter för social medverkan.

Attityder och rättvisa
Även om Fraser forskning kan tyckas begränsad ur en kulturanalytisk synpunkt ser jag intressanta och viktiga poänger i hennes tankegångar, särskilt i förhållande till mina egna undersökningar som bland annat belyser estetiska föreställningar om kultur i förhållande till socialt, kulturellt och ekonomiskt underordnade kategorier av människor. Inte minst kan Frasers erkännandeperspektiv belysa processer där kulturella framställningar filtreras ner till vardagslivet där de påverkar attityder och hierarkiska normmönster. Nancy Fraser själv menar att det är möjligt att analysera processer genom vilka sådana framställningar påverkar människors självförståelse, hur de modulerar deras syn på vad som är rättvist och ger ett hårfint avtryck på den politiska offentligheten (se intervju i Arena).

/Helena