Är det rimligt att likställa barnlängtan med att köpa hund?

Hanne Kjöller är rädd om våra skattepengar. Det är behjärtansvärt, men svångremmen hon vill dra åt är beklaglig eftersom den handlar om att strypa möjligheten för ofrivilligt barnlösa singelkvinnor att lösa sitt problem. I Expressen den 18 januari skriver hon att den offentliga vårdens uppgift är att ge vård till sjuka, inte att prioritera och ansvara för individers privata självförverkligande, vilket hon understryker i en uppföljande radiointervju i P1-morgon den 19 januari.

 

Enligt Kjöller tillhör reproduktionen konsumtions- och upplevelsesfären. Därför är det inte försvarbart att med allmänna medel tillhandahålla spermier och insemination, menar hon. Det är ju ingen sjukdom att vara singel. Barn är i Kjöllers värld "fantastiskt trevligt och fantastiskt härligt" men ett lyxprojekt för dem som har råd och jämställer barnanskaffning med att köpa hund. Har du som ofrivilligt barnlös singelkvinna inte råd åka utomlands och betala kalaset på cirka 20 000 kronor per försök har du väl inte ekonomisk kapacitet att försörja ett barn som kostar miljontals kronor fram till myndig ålder heller, lyder logiken. "Eller är det OCKSÅ samhällets ansvar!" utbrister Kjöller indignerat mot slutet av intervjun.

 

Vidare ställer hon vårdgrupper mot varandra när hon menar att vi måste välja mellan spermier och cancer på grund av landstingens generellt slimmade ekonomi. Hon menar också att unga endometriospatienter, som har en verklig reproduktionshämmande sjukdom, trängs undan och nekas vård på grund av hänsynslösa och egoistiska (i synnerhet äldre) friska singelkvinnor som belastar vården med sina ohemula krav. Detta är att förminska och skuldbelägga en stor grupp kvinnor som ofta lider i det tysta, vilket också RFSU:s förbundsordförande Kristina Ljungros påpekar. Ofrivillig barnlöshet är ofrivillig vad den än beror på.

 

Det stora övergripande problemet är att kvinnors hälsa är ett underprioriterat område generellt och i synnerhet när det handlar om underlivet. PMS och PMDD behandlas fortfarande med p-piller och psykofarmaka eftersom det fortfarande inte finns ett färdigframställt preparat för att behandla tillståndet. Detsamma gäller kvinnosjukdomen endometrios som även den är underforskad, underbehandlad och ofta feldiagnosticerad. Sverige är inget fattigt land. Vi har råd med både cancervård och spermier, felet är att skattemedel befinner sig i fel fickor och på fel konton.

 

I ett humant och framstegsvänligt samhälle är det möjligt att tillmötesgå och bejaka kvinnors längtan efter barn. Alla finner av olika skäl inte en partner men det ska inte utgöra hinder för att bli förälder. Sjukvården ska inte bara bota och lindra, den ska även agera förebyggande. Att vara singel är ingen sjukdom men ofrivillig barnlöshet är ett sjukdomsalstrande tillstånd som i värsta fall leder till svår psykisk ohälsa, stress, missbruk och självmord. Att det finns ett samband mellan tidig död och ofrivillig barnlöshet slogs fast i en dansk studie 2013. Därför är det samhällsekonomiskt viktigt att tillmötesgå även ensamstående kvinnors längtan att bli gravid på ett säkert sätt hemma i Sverige.

 

Istället för att komma med putslustiga idéer som går ut på att "kontakta någon kompis" som kan ställa upp borde Hanne Kjöller ta frågan på allvar och sluta raljera över en stor grupp kvinnors sorg och lidande. Vilken "kompis" vill bli "hemlig" pappa till ett barn eller betalningsansvarig för en unge som han inte lever med eller har någon relation till? Om det är något män idag är rädda för så är det att ofrivilligt få en unge på halsen. Det är 2017 nu. Ensamstående kvinnor ska inte behöva ränna ut på krogen och "lura" till sig en graviditet av någon mer eller mindre okänd karl för att lösa problemet och kanske drabbas av en könssjukdom istället. Eller känna sig tvungna att gå in i en relation med någon som inte känns helt rätt bara för lösa barnfrågan. Vi ska vara ekonomiskt och moraliskt fria att skaffa barn när vi vill utan att behöva känna något relationstvång. Vi ska inte behöva tigga oss till ett barn någonstans och våra motiv ska inte ifrågasättas med hänvisning till föreställningar om moderskult eller självförverkligande.

 

I Sverige är nästan en halv miljon människor i fertil ålder ofrivilligt barnlösa. Vi som var unga på 90-talet fick budskapet att inte skaffa barn inpräntat. Utbildning och fast anställning skulle ordnas först. Sen kom finanskrisen. När vi var som mest fertila skulle vi vänta på bättre tider. De kom aldrig. Därför är många sjuttiotalister barnlösa idag. Många ångrar dessutom aborter som gjordes i ungdomen med förhoppningen att bättre tillfällen skulle dyka upp i framtiden. Detta är ett återkommande tema i forum för ofrivilligt barnlösa på sociala medier som exempelvis Facebook. "Vi blev lurade!" skriver en upprörd kvinna: 
"Det är ju ett samhällsproblem som politiker medverkat till att skapa men istället skuldbelägger man ofrivilligt barnlösa, särskilt kvinnor. Att inte få barn är en av de största kriserna en människa kan gå igenom och det sätter igång en enorm sorg och kanske till och med en olust att vara människa och orka existera. Det är otroligt märkligt att man från samhällets håll inte tar ansvar för det man åsamkat en stor del av en generation. Det är en oerhörd förlust!"

 

Dessutom är Hanne Kjöller ute och fiskar i dunkla vatten med antydningar om att den som inte har det gott ställt bör avstå från barn och inte ligga samhället till last. Det ligger farligt nära förlegade tankegångar om dugliga/ickedugliga föräldrar som låg till grund för många missriktade tvångsåtgärder gentemot mindre bemedlade människor i ett inte alltför avlägset förflutet. Vi ska stärka kvinnors oberoende och möjligheter att försörja sig själva och sina barn istället för att diskvalificera och håna dem. Kjöller sätter sig till doms och ifrågasätter andra kvinnors motiv till längtan efter barn. Redan 2013 tramsade hon om hamstrar, bridge och klimakteriekvinnor som enligt henne ska söka lyckan någon annanstans än i livmodern. Hanne Kjöller roar sig kungligt på ofrivilligt barnlösa kvinnors bekostnad och får betalt för det. Hennes uttalanden i den här frågan avslöjar mossiga och gammalmodiga idéer i kombination med öppet förakt mot dem som inte är lika ekonomiskt priviligierade som den tyckarelit hon själv tillhör. Hon kan göra sig lustig över sin egen livmoder och sluta moralisera och skuldbelägga min - eller ännu bättre; ta sig rejält i brasan.

 

/Helena

 

 http://www.expressen.se/kronikorer/hanne-kjoller/subventionerade-spermier-eller-cancervard---det-ar-bara-att-valja/

 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6611183

 

http://www.dn.se/ledare/signerat/operation-sjalvforverkligande/

 

Forskning: "Childlessness, parental mortality and psychiatric illness: a natural experiment based on in vitro fertility treatment and adoption", Journal of Epidemiology & Community Health, Volume 67, Issue number 4, 2013.


På tal om klass

"Vilken klassresa du har gjort!" får jag höra ibland. Detta sägs säkert som någon slags uppskattning men för mig är det inte odelat positivt. För det första så har jag varken rent fysiskt eller andligt rest någonstans. Ordet "klassresa" låter ungefär som om jag hade åkt på en välsmord räkmacka från slummen rakt in de fina salongerna där jag numera njuter livets ot och framlever mina dagar i lyx och gamman - fjärran från min tunga, grå och dystra arbetarklassbakgrund. Ingenting kan vara mindre sant.

Klassresan som begrepp inrymmer flera dimensioner. Framför allt talar den om att arbetarklasstillvaron är ett inskränkt, konservativt, hämmat och eländigt tillstånd som inte har förmåga att generera en progressiv framtid för den som väljer att stanna kvar. På så vis är den också sedelärande; här finns ingenting att få. Har du huvudet på skaft gör du bäst i att lösa en enkel biljett därifrån och lämna de ambitionslösa, liknöjda dumskallarna bakom dig till förmån för ett sofistikerat, intellektuellt och färgglatt liv format efter medelklassens illusoriskt mångfacetterade manuskript. 

Det finns mycket i mitt förflutna (och nuet) jag skulle vilja undfly men klasstillhörigheten är inte något som jag vare sig vill eller kan evakuera mig själv ifrån. Utbildning och bildning har fördjupat och vidgat mina vyer men utblickspunkten är densamma. 

Bara för att jag skaffat mig ett arbete med en (tjusig?) titel, tämligen fria arbetsformer och möjlighet att utvecklas i en riktning som jag i huvudsak själv väljer innebär det inte att jag inbillar mig att jag skulle vara något mer än en helt vanlig löneslav. Snarare tillhör jag det så kallade prekariatet - en välutbildad men ekonomiskt underpriviligerad grupp som hankar sig fram på tillfälliga anställningar med höga krav på effektivitet, tillgänglighet, produktivitet och flexibilitet. 

Bakom många kreativa titlar och lullull döljer sig idag en arbetsmiljö och villkor som lämnar mycket i övrigt att önska och precis som bland många arbetaryrken består mervärdet ofta i stressrelaterade arbetsskador, alienation och en arbetsinsats som inte visar någon större motsvarighet i lönekuvertet. Det är få som får vara med och mjölka guldkalven. 

Det är kanske den stora fördelen med arbetarklasserfarenheten, att jag har lärt mig att skilja mellan skit och pannkaka. Skit är skit även om det serveras på silverfat med flott garnityr och jag har heller aldrig varit rädd att tala om när något stinker. Min uppfattning om världen är stöpt i ett sammanhang som innehåller såväl silkesvantar som igelkottaskinn men vad man än kan säga så är det allt annat än färglöst och tråkigt. Framförallt finns en stark lojalitet och ett rättviseperspektiv. Varför skulle jag vilja distansera mig från det?

/Helena


Ozzy Osbourne är nu tillsammans med Kat Von D!


Eller...? Nä, Ozzy har inte skiljt sig från Sharon och blivit ihop med en viss berömd tatuerare.

Det är bara det att min undulathane Nikki Sixx dog lite tragiskt i höstas och Kat kunde ju inte vara ensam så jag blev tvungen att hitta ett namn till hennes nye partner. Det namn som kom upp i huvudet spontant var Ozzy Osbourne så därför fick han heta det.

Igår fick de äntligen komma hem!

Just nu sitter de i kristallkronan och småkuttrar. Antar att det blir ett elände att få in dem i buren igen när de fått smak på friheten här ute.

=)

/Helena


Min balkonglåda...

duva
...har under några veckor varit ockuperad av ett duvpar som låg på ägg.


Tyvärr var det ingen idealisk plats eftersom läget är ganska oskyddat. Ett efter ett försvann äggen och när det sista var borta tog jag bort balkonglådan för plantering.

Får väl ändå säga att det var trevligt att ha dem där så länge det varade. Hoppas att de hittar en bättre plats för att lägga sina ägg.

På söndag kommer mina undulater hem igen efter att ha varit på semester hos uppfödaren Angelika på Vilda Paradis utanför Kungsbacka. Jag längtar sååå mycket efter mina pippikvitter!

Vi får väl se vad som händer här framöver, kanske kan det bli undulatungar. Jag har inte bestämt mig än eftersom det kan bli ett jäkla kackalorum om det blir många...


/Helena

När allting bara blir för mycket...

Army of irritation
...och man får fullkomligt nog.
Av allt.
Människors dumhet, hänsynslöshet och egoism. Omgivningens krav på uppmärksamhet och inte minst de förväntningar och den press man så snällt lägger på sig själv.


Tillslut säger kroppen och själen stopp. Man orkar inte ta in något mer. Hela världen förvandlas till ett enda sammelsurium av larm och oväsen, där man i ett desperat försök att skydda sig själv håller för öronen och blundar men det tjänar ingenting till. Det är som att ha en getingsvärm i huvudet samtidigt som hjärnan håller på att koka sönder.

Av sorg.
Av ilska och raseri.
Av hopplöshet.

Värst av allt är den trötthet och oförmåga som följer i känslornas kölvatten. Det är inte kreativt att vara deprimerad om någon förståsigpåare nu skulle inbilla sig det. I synnerhet inte när det handlar om abstrakt eller innovativt tänkande. Det inre landskapet tillåter inga intellektuella utflykter. Att vara i sitt eget huvud är som att beträda ett gigantiskt minfält.

Skapandet måste därför vara direkt och konkret, enkelt och enformigt. Att rensa ogräs, sätta plantor eller plocka bär fungerar utmärkt, likaså att pyssla eller måla, gräva, röja. Sånt som ger direkta resultat. Umgås med djur ger också ny energi när krafterna är tömda.

Människor som har ett kroppsarbete, företrädelsevis utomhus, har därför mycket lättare att återhämta sig från en mental svacka. Människor som har goda relationer och en trygg tillvaro, en fast punkt i livet, kan också lättare komma igen. När allt är kaos är det inte enkelt att komma på intelligenta och välformulerade analyser. Det är tur för mig som har släkt och vänner som ställer upp både i dom goda stunderna och de mindre angenäma. Alla har inte det.

Därför är det sorgligt att behöva konstatera det faktum att egoismen och girigheten återigen har segrat. Dagens valresultat är ett gigantiskt nederlag för humanism, omtanke och medmänsklighet. Inte för att jag tror det skulle bli ett "Schlaraffenland" med det röd-gröna alternativet, men stötarna för dem som av en eller annan anledning faller av framgångståget skulle kanske bli något mindre hårda.

Det lär fortsättningsvis blåsa både snålt och kallt i Moderaternas Sverige.


/HELENA


Att ta sig ur svarta hålet...

Även om man är född vid helvetets port, längtar man till sin födelseort. Så lyder ett ryskt ordstäv. Kanske passar det in på min situation just nu. Eller kanske inte...

Det känns i alla fall som om det var där jag satt, vid helvetets port och inte i en grönskande sommarträdgård där bina och humlorna surrar, och koltrasten drillar sina vackra och konstfärdiga trudelutter om morgnarna. Jag har svårt att glädjas över att det är sommar och värme som jag längtat efter hela vintern. Nu kvittar det mig lika...

Jag vet inte vilket som är värst; att sitta här och inte se någon väg bort, eller att knacka på och se vem som öppnar dörren till helvetet. Förmodligen är den redan på vid gavel, det är väl bara jag som inte ser genom den grå dimman. 


Depression.

Det är en klinisk och prosaisk benämning på detta tillstånd. De-press-ion... i svenska akademiens ordlista står det tryckt sinnesstämning, nedstämdhet, djupgående lågkonjunktur, sänka i jordytan. Det känns som att dessa beskrivningar inte riktigt ligger i nivå med var jag befinner mig...

De-press... de=ned press=tryck. Nedtryckt, pressad.

Fastnaglad utan kraft att ta sig loss. Som en fluga, fastkletad i spindelns nät i väntan på att bli uppäten eller som en larv vrider sig i näbben på en spillkråka. Inger Alfvén beskriver detta ångesttillstånd som "svarta masken" och det är denna krälande, rastlösa känsla som plågar huvudpersonen Judith i boken Judiths Teater från 1989. Romanen handlar om en infekterad mor-/dotterrelation och den beskriver hur skuld och rädsla omedvetet förs vidare från generation till generation.

Att ta sig ur "svarta hålet" är ingen enkel match när "svarta masken" vrider sig längs ryggraden och ångestdemonerna förgiftar sinnet. Men det går. Been there, done that... det är bara att klättra ett självande steg i taget upp från den slippriga sörja som ens liv ser ut att ha förvandlats till.

Journalisten och författaren Andrew Solomon, som själv plågats av djupa depressioner, delger i sin bok "Depressionens demoner" en intressant tankegång om depressionens vara och konsekvens:

"Depression är kärlekens frånsida. För att kunna älska måste vi kunna känna förtvivlan över vad vi förlorar och depression är mekanismen bakom denna förtvivlan. Den berövar oss vår värdighet och lägger ytterst sin tunga skugga över förmågan att ge och ta emot ömhet. Den gör vår inre ensamhet uppenbar och förstör inte bara vår kontakt med andra utan också möjligheten att ha frid med oss själva. Även om kärleken inte kan förebygga depression är det den som dämpar de värsta stötarna och skyddar oss från oss själva. Medicin och psykoterapi kan förstärka detta skydd och göra det lättare att älska och att bli älskad och det är därför de fungerar. När vi mår bra är det så att vissa älskar sig själva och vissa älskar helst andra och vissa älskar sitt arbete och vissa älskar Gud: vilka som helst av dessa passioner kan ge den livgivande känsla av mening som är motsatsen till depression."

För att vara en bok om depressioner är Solomons bok allt annat än deprimerande. Via studier i vetenskaplig forskning ger han en översiktlig bild av sjukdomen ur en mängd olika perspektiv såsom medicinska, biologiska, historiska, kulturella och konstnärliga. Den är dessutom humoristiskt, sakligt och personligt skriven. Det är på något sätt upplyftande att läsa hur han i sina svartaste stunder vaknat och undrat om han möjligen är en dyngbagge, för människa är i alla händelser uteslutet...

Av någon anledning känner man igen sig. Livet är en gigantisk dyngboll man med stor möda rullar framför sig medan man undrar vad det är som skymmer sikten och luktar illa...


/HELENA


Den tionde bilden

Jag har blivit utmanad!

av Anna.

Utmaningen går ut på att man ska visa upp den tionde bilden man någonsin publicerat i sin blogg. Därför kommer detta foto på regnbågen, taget någon gång förra våren bakom Andersberg i repris.

Man ska skicka vidare utmaningen också... den går till:

Franci, Björn och Lotta


över industriområde


Tjusig bonad



Jag kan inte låta bli att gilla denna innovativa och skojiga bonad. Roligare än "egen härd är guld värd" i alla fall. =)

/Helena

Länk

http://bloggkartan.se/registrera/8528/halmstad

Ny expertrapport om de hormonförstörande ämnena

För första gången slås det fast i en internationell rapport.
Cocktail-effekten bör ingå vid riskvärdering av hormonförstörande ämnen.


Några av världens ledande experter på hormonförstörande ämnen och kombinationseffekter samlades i Danmark i januari i år för en workshop på initiativ av den danske miljöministern Troels Lund-Poulsen. Syftet med mötet var att ge en status för vår vetskap om kombinationseffekterna och undersöka möjligheterna för reglering.

Experterna anser också att ramarna för lagstiftningen på kemikalieområdet i EU ska förbättras utifrån kravet om riskvärdering av hormonförstörande ämnen. 2006 antog EU kemikalielagen Reach (Registration, Evaluation, Authorization of Chemicals) som kräver att producenterna systematiskt undersöker effekterna av alla ämnen de använder. Detta arbete förväntas dock inte vara klart innan 2018 enligt Pia Juul Jensen på Miljøstyrelsen i Danmark.

Tusentals ämnen är inte undersökta ännu. Men, även om kartläggningen av ämnena och deras påverkan tar tid är en uppstramning av kemikalielagarna är ändå inte förgäves, menar hon. Fortsättning följer således i frågan. Tyvärr är det lång väg kvar innan vi får se de hormonförstörande ämnena försvinna från marknaden, det vill säga från våra matvaror, hygienartiklar, möbler och tekniska apparater vi använder dagligen.

Rapporten har sammanställts av professor Andreas Kortenkamp från Universitet i London. Kortenkamp ledde också workshoppen tillsammans med forskningsledare Ulla Hass från DTU, Fødevareinstituttet. Hass har stått för de nyaste rönen när det gäller danska undersökningar av kombinationseffekter.

Danmarks miljöminister Troels Lund-Poulsen sänder nu rapporten vidare till EU's miljöministrar och miljökomissionärer inför rådsmötet den 25 juni i Strasbourg i Luxemburg.

/Helena

Tävling!

Nu finns det möjlighet att prova allergivänlig ögonskugga helt gratis!

Lotta Nyberg lanserar sitt nya sminkmärket L8 Nyberg ® och hugade spekulanter kan vara med och tävla om en ögonskugga i valfri färg här på Lottas blogg. Sminket Lotta säljer är helt fritt från parfymer och parabener (kemikaliskt konseveringsmedel) vilket är synnerligen föredömligt.

På hemsidan http://L8Nyberg.com/ har hon en webbshop där det finns allehanda intressanta grejor att köpa inklusive sminket.

Parabenfritt smink

Tävlingen avslutas måndagen den 22 juni.
Vinnaren kontaktas via e-mail, senast den 26 juni.

/Helena


"Människans överlevnad står på spel!"

Beslutsfattarna blundar och håller tummarna för att allt ska gå bra. Samtidigt kan mer än 600 hormonförstörande ämnen sättas i förbindelse med stigande problem beträffande spermiekvalitet, sterilitet, missbildade könsorgan, fetma, bröst- och testikelcancer, småflickor som kommer i puberteten redan på lågstadiet och kvinnor som hamnar i klimakteriet alltför tidigt.

Så skriver den danske tidningen 24 timer den 14 maj i en artikel om de hormonförstörande ämnen vi utsätts för genom mat, kosmetika, datorer och plast i till exempel barnleksaker. Enligt forskarna borde dessa ämnen förbjudas men från politikerhåll händer inget. Ett vanskligt experiment och ett högt spel med människoliv menar professor Philippe Grandjean på Center for Hormonförstyrrende Stoffer som får medhåll från överläkare Anna-Maria Andersson på Rigshospitalet vaekst og reproduktionsafdelning:

"Barn och foster är mycket utsatta för hormonförstörande ämnen eftersom deras system inte är färdigutvecklade. Därför har vi mycket fokus på dem. Problemet med exponering för hormonförstörande ämnen är också att det är först senare du ser effekterna. Vi vet inte ens var vi står idag. Det är ett problem att vi inte vet vart vi är på väg hän."

En del ämnen är konstaterat skadliga, andra har status som misstänkt skadliga men experterna är eniga; ämnena bör förbjudas, riskerna är för stora. Tillverkningsindustrin gömmer sig bakom resultat som visar att vissa ämnen inte ger några skadeverkningar när vi utsätts för dem enskilt. Problemen uppstår när de kombineras, då verkar de plötsligt med mycket stor effekt. Forskarna kallar fenomenet "cocktaileffekten" det vill säga 0+0+0=7.

Poul Bjerregaard från Biologisk Institut på SDU forskar om hormonförstörande ämnens påverkan på könshormoner. Han berättar:

"Det mest skrämmande exempel jag har sett är ett försök där man gav dräktiga råttmödrar fyra olika ämnen. Varje ämne hade nästan ingen eller ingen verkan, men när man gav de fyra ämnena tillsammans fick hanråttungarna så missbildade könsorgan att de måste avlivas"

Bjerregaard understryker dock att men inte vet hur en sådan cocktail påverkar det mänskliga systemet eftersom det, på goda grunder, inte görs sådana försök på människor. Men han menar att  det går att se vilka ämnen pojkbebisar med missbidade könsorgan varit utsatta för, bland annat via fostervattensprov. Han säger vidare att:

"De kvinnor som har de högsta koncentrationerna ligger betänkligt nära den gräns som i försöken har effekt på djurs utveckling."


Små mängder av ämnena behöver dessutom, lömskt nog, inte betyda mindre effekt. Ämnena kan ha ganska stor effekt även i små mängder och i vissa fall får de i mindre mängd en helt annorlunda form av negativ effekt. Enligt Tina Kold Jensen, professor i miljömedicin på SDU kan ämnena leda till fetma hjärt- och ämnesomsättningssjukdomar och cancer. Hon säger:

"Vi har gjort ett försök på möss som visade att när vi minskade doserna blev mössen plötsligt feta. Därför kan man alltså inte utgå ifrån att ju mindre dos desto mindre skada. Det är ju viktigt i förhållande till skyddseffekten i förhållande till gränsvärden."

Situationen är allvarlig. Tillverkningsindustrin tar inget ansvar, det krävs politiska beslut. Jag undrar varför inte politikerna i EU gör bruk av den så kallade "Försiktighetsprincipen" - EU's lag om att ett snabbt ingripande är tillåtet om en medlemsstat hyser misstanke om att produkter är till fara för hälsan, även om inte fullständig bevisning föreligger. Vågar vi chansa? Enligt forskarna ska vi inte vänta eftersom resultaten redan talar sitt tydliga språk.

Dessa ämnen ska du försöka undvika:
Pesticider, bromerade flamskyddsmedel, EDB, PVC, PCB, ftalater, phenoler, phenyler, parabener, sturen, napthalen, D-limon, citral, benzyl alkohol, nickel, formaldehyd, borsyra, bisphenyl, akrylamid.

Lättare sagt än gjort... efter en inventering hemma konstaterade jag att flera av dessa ämnen finns i nästan alla skönhetsprodukter i form av shampoo, duschkrämer, smörjor och parfymer med mera. Särskilt parabener verkar omöjliga att undvika. Har ännu inte hittat en enda kropps- eller ansiktssmörja ute i affärerna som saknar denna ingrediens. Däremot finns det att köpa på Ren Skönhet som för ekologiska skönhetsprodukter som schampon och tvålar, makeup och ansiktscrèmer men också bindor, tamponger och andra intimprodukter.



Här följer ändå några tips på hur du undviker farliga ämnen:
1. Ät ekologiskt så undviker du bland annat pesticider.
2. Undvik plastförpackad frukt.
3. Undvik produkter med bromerade flammskydd.
4. Välj bort plastprodukter med mjukgörare som exempelvis ftalater och mjuk PVC.
5. Undvik makeup med konserveringsmedel och parfym.
6. Vädra och städa. Det begränsar mängden farliga kemikalier i dammet. Använd grönsåpa till golvet, helt ofarligt.
7. Använd inte nappflaskor av plast till småbarn och undvik plast av polykarbonat till matvaror.

/Helena

Svensk polis vägrar verkställa avvisning

Ibland är svensk flyktingpolitik fullkomligt absurd. I detta inslag från Blekinge berättar polisen att de vägrar att verkställa migrationsverkets avvisningsbeslut. Jag förstår dem...

http://svtplay.se/v/1578895/blekingenytt/1_6_19_15

/Helena

Rejgnbeouge euveur industroijomreude

över industriområde
Vy från baksidan av Andersberg.

/Helena

Den löjeväckande feminismen

För mig har feminismen alltid verkat en smula halsstarrig.

Vad gäller denna uppfattning har jag fått vatten på min kvarn sen jag läst (Skånskan.se) att genusprofessor/(demonprofessor?) Tiina Rosenberg ska ha farit ut i otidigheter mot sina elever i samband med en föreläsning om ledaregenskaper och den genuscertifiering som pågår inom universitetet. Under föreläsningens inledande kvart höll Rosenberg en svavelosande predikan huvudsakligen riktad mot männen i församlingen. Enligt uppgift ”närmast exploderade” Tiina Rosenberg ”i oprovocerade aggressioner” över mäns bristande förmågor som ledare. Rosenberg själv tycks inte reflektera över sin egen insats som pedagogisk ledare i någon vidare bemärkelse. ”Det var en helt vanlig lektion. Ingenting annat”, säger hon till Skånskan. ”Det här är bara ytterligare ett sätt att försöka komma åt mig”, menar hon.

Är det konstigt att feminismen framstår som löjlig?

Jag begriper mig inte heller på aktiviteter som kurser i feministiskt självförsvar. Har själv aldrig känt behov av att lära mig sparka hypotetiska våldtäktsmän på pungen. Kanske lärde jag mig min beskärda del av ”feministiskt självförsvar” hemma i kvarteret. ”Kom inte här och sladdra – ut och gör opp!” var den ömma moderns strategi när jag kom hem och gnällde över att jag åkt på en snyting eller blivit retad. I min värld var det aldrig tal om att vuxna i samförstånd tvingade oss barn att säga förlåt till varandra när det blivit någon fnurra på tråden, vi fick klara ut våra kontroverser på egen hand. Kanske är det därför jag känner inte känner någon oro inför presumtiva våldsverkare?

Kanske är det en klassfråga?

Jag har upplevt mer problem i mitt förhållande till medelklassens normer och umgängeskoder än vad jag erfarit det patriarkala förtrycket. I medelklassvärlden ska kvinnor vara empatiska, socialt tillgängliga och måttfulla i språk och fysisk framtoning (se t.ex. Fanny Ambjörnsson, 2004). Sån är inte jag och inte heller mina närmsta väninnor. Vi skulle nog snarare kunna beskrivas som upproriskt burdusa, med ett rörelsemönster som har stora likheter med det traditionellt maskulina. Typisk arbetarklass. Man tar plats och man kan ta för sig.

När vi var tonåringar brukade min kusin (numera chef inom offentlig förvaltning) skrämma slag på killar som vrålade okvädningsord mot oss, genom att rapa med imponerande pregnans och eftertryck. Begrepp som ”Feministiskt självförsvar” och ”könsmaktordning” hade förmodligen inte gjort något större intryck på oss. Vi hade nog kategoriserat verksamheten som fjollerier för ”töntbrudar” som är rädda för sin egen skugga. Halsstarrig paranoia.

Istället hade vi kanske drömt om att få delta i en workshop med Angela Gossow i Arch Enemy. Där hade  vi kanske kunnat utveckla det kvinnliga självförtroendet i ett sammanhang som känts hemtamt.



Sångerska i deathmetal-bandet Arch Enemy från Halmstad.






















Tiina Rosenberg eller Angela Gossow?
Valet av kvinnlig förebild känns tämligen enkelt...

/Helena

Behövs...

...det verkligen en massa lekland och temaparker när det finns stenar och grushögar i trädgården? Brorsans ungar och granntösen ser i alla fall ut att ha hur kul som helst.

Man ska inte underskatta billiga nöjen!

Elin och Ronja.

/Helena

RSS 2.0