En vandringssägen med dödlig konsekvens
Nu är det hög tid att avliva myten om kemisk obalans i hjärnan vid psykisk ohälsa. Det menar ledande forskare och företrädare inom psykiatri. Den kemiska obalansen har aldrig framlagts som vetenskaplig teori utan är en ren marknadsföringsbluff konstruerad av läkemedelsföretagen.
Professor emeritus Allen Frances (redaktör för den förra upplagan av psykiatrins diagnosbibel DSM-IV) hävdar i Huffington Post 2013 att läkemedelsindustrin konstruerat denna vilseledande idé i rent försäljningssyfte. Det finns inga belägg för att psykiska sjukdomar orsakas av en kemisk obalans i hjärnan och att de därmed alltid kräver en pillerlösning.
Tyvärr har sjukvården i mångt och mycket svalt betet och fortsatt odla myten. Hur många av oss har inte hört jämförelsen mellan psykisk ohälsa och diabetes? Diabetikern har brist på insulin och behöver alltså tillföra insulin för att rätta till denna obalans i kroppen och må bra. På samma sätt behöver en person som inte mår väl psykiskt tillföra kroppen psykofarmaka för att "rätta till" nivåerna av signalsubstanser i hjärnan, framför allt serotonin, dopamin och noradrenalin. Skillnaden är att man kan bekräfta insulinbrist med ett enkelt blodprov, detsamma gäller inte för signalsubstanser. Insulin ersätter bara det kroppen saknar, inget annat, medan psykofarmaka har en rad effekter i hela kroppen varav många är skadliga. Människor med psykisk ohälsa varken saknar eller har för mycket av något i hjärnan som skiljer sig från vad som gäller för folk som anses vara friska.
Professor Peter Götzsche, chef för den nordiska delen av ansedda Cochraneinstitutet, har forskat på antidepressiva läkemedel i många år och menar att det vore bättre att all psykofarmaka försvann från marknaden (Politiken 6 jan 2014). Han säger att när man behandlar psykiskt lidande med läkemedel skapar man istället en kemisk obalans, ett konstlat tillstånd, som hjärnan försöker motverka. Medicinerna skapar på grund av denna obalans ett beroende och utsättningen av dem är en oerhört svår process.
Inom sjukvården hävdas ofta att depressionshämmande läkemedel som SSRI/SNRI preparat inte är beroendeframkallande eftersom patienterna inte ställer krav på högre doser och att det är den ursprungliga sjukdomen som kommer tillbaka när man försöker sluta. Med det resonemanget skulle inte heller cigaretter vara beroendeframkallande då många röker samma antal cigaretter varje dag i åratal menar Peter Götzsche. En alkoholist får det också dåligt när det inte finns mer alkohol, men det skylls inte på att det saknades alkohol i hjärnan då personen började att dricka. "Lyckopiller" betraktas som "ofarliga" och "säkra" inom sjukvården men de är kemiskt besläktade med amfetamin och har en liknande verkan, därför är det inte konstigt att människor som försöker sluta upplever stort lidande. Dessutom har de många biverkningar liksom annan psykofarmaka. Neuroleptika och bensodiazepiner får hjärnan att krympa och de kan framkalla både Altzheimers, demens, diabetes och hormonella störningar.
John Virapen, tidigare chef för läkemedelsbolaget Eli Lilly i Sverige och verksam över 30 år inom läkemedelsbranschen säger att läkemedelsindustrin har inget intresse av människors hälsa, det handlar bara om pengar. Han menar också att myndigheterna är lika kriminella som läkemedelsbolagen. I sin bok "Piller & profiter" berättar han om hur miljarder kronor spenderas på marknadsföringen av våra dagliga läkemedel och hur oetiska metoder används för att påverka såväl läkare, myndigheter som patienter. Hur läkare mutas i form av gratisresor till semesterparadis, presenter, årgångsviner, festivaler, sprit och betalda bordellbesök. John Virapen avslöjar också hur läkemedelsindustrin manipulerar forskningsresultat i syfte att mörklägga till exempel förekomsten av dödsfall i samband med kliniska studier av nya obeprövade läkemedel. Så här säger han om antidepressiva läkemedel:
”Min slutsats kan sammanfattas i tre korta meningar. SSRI-preparat som Prozac, Fluctin med flera är till ingen nytta, de är dessutom dyra och ytterst farliga och kräver människoliv. För patienten är det som att spela rysk roulett, för den skattefinansierade hälsovården är det bortkastade pengar som kunde användas bättre för andra ändamål. För läkemedelsindustrin genererar dessa läkemedel vinster i mångmiljardklassen varje år.”
/Helena
