En vandringssägen med dödlig konsekvens

 
 
Nu är det hög tid att avliva myten om kemisk obalans i hjärnan vid psykisk ohälsa. Det menar ledande forskare och företrädare inom psykiatri. Den kemiska obalansen har aldrig framlagts som vetenskaplig teori utan är en ren marknadsföringsbluff konstruerad av läkemedelsföretagen.
 
Professor emeritus Allen Frances (redaktör för den förra upplagan av psykiatrins diagnosbibel DSM-IV) hävdar i Huffington Post 2013 att läkemedelsindustrin konstruerat denna vilseledande idé i rent försäljningssyfte. Det finns inga belägg för att psykiska sjukdomar orsakas av en kemisk obalans i hjärnan och att de därmed alltid kräver en pillerlösning.
 
Tyvärr har sjukvården i mångt och mycket svalt betet och fortsatt odla myten. Hur många av oss har inte hört jämförelsen mellan psykisk ohälsa och diabetes? Diabetikern har brist på insulin och behöver alltså tillföra insulin för att rätta till denna obalans i kroppen och må bra. På samma sätt behöver en person som inte mår väl psykiskt tillföra kroppen psykofarmaka för att "rätta till" nivåerna av signalsubstanser i hjärnan, framför allt serotonin, dopamin och noradrenalin. Skillnaden är att man kan bekräfta insulinbrist med ett enkelt blodprov, detsamma gäller inte för signalsubstanser. Insulin ersätter bara det kroppen saknar, inget annat, medan psykofarmaka har en rad effekter i hela kroppen varav många är skadliga. Människor med psykisk ohälsa varken saknar eller har för mycket av något i hjärnan som skiljer sig från vad som gäller för folk som anses vara friska.
 
Professor Peter Götzsche, chef för den nordiska delen av ansedda Cochraneinstitutet, har forskat på antidepressiva läkemedel i många år och menar att det vore bättre att all psykofarmaka försvann från marknaden (Politiken 6 jan 2014). Han säger att när man behandlar psykiskt lidande med läkemedel skapar man istället en kemisk obalans, ett konstlat tillstånd, som hjärnan försöker motverka. Medicinerna skapar på grund av denna obalans ett beroende och utsättningen av dem är en oerhört svår process.
 
Inom sjukvården hävdas ofta att depressionshämmande läkemedel som SSRI/SNRI preparat inte är beroendeframkallande eftersom patienterna inte ställer krav på högre doser och att det är den ursprungliga sjukdomen som kommer tillbaka när man försöker sluta. Med det resonemanget skulle inte heller cigaretter vara beroendeframkallande då många röker samma antal cigaretter varje dag i åratal menar Peter Götzsche. En alkoholist får det också dåligt när det inte finns mer alkohol, men det skylls inte på att det saknades alkohol i hjärnan då personen började att dricka. "Lyckopiller" betraktas som "ofarliga" och "säkra" inom sjukvården men de är kemiskt besläktade med amfetamin och har en liknande verkan, därför är det inte konstigt att människor som försöker sluta upplever stort lidande. Dessutom har de många biverkningar liksom annan psykofarmaka. Neuroleptika och bensodiazepiner får hjärnan att krympa och de kan framkalla både Altzheimers, demens, diabetes och hormonella störningar.
 
John Virapen, tidigare chef för läkemedelsbolaget Eli Lilly i Sverige och verksam över 30 år inom läkemedelsbranschen säger att läkemedelsindustrin har inget intresse av människors hälsa, det handlar bara om pengar. Han menar också att myndigheterna är lika kriminella som läkemedelsbolagen. I sin bok "Piller & profiter" berättar han om hur miljarder kronor spenderas på marknadsföringen av våra dagliga läkemedel och hur oetiska metoder används för att påverka såväl läkare, myndigheter som patienter. Hur läkare mutas i form av gratisresor till semesterparadis, presenter, årgångsviner, festivaler, sprit och betalda bordellbesök. John Virapen avslöjar också hur läkemedelsindustrin manipulerar forskningsresultat i syfte att mörklägga till exempel förekomsten av dödsfall i samband med kliniska studier av nya obeprövade läkemedel. Så här säger han om antidepressiva läkemedel:

”Min slutsats kan sammanfattas i tre korta meningar. SSRI-preparat som Prozac, Fluctin med flera är till ingen nytta, de är dessutom dyra och ytterst farliga och kräver människoliv. För patienten är det som att spela rysk roulett, för den skattefinansierade hälsovården är det bortkastade pengar som kunde användas bättre för andra ändamål. För läkemedelsindustrin genererar dessa läkemedel vinster i mångmiljardklassen varje år.”

 
/Helena
 

Att tillfriskna från depression

Det är ingen lätt sak att komma på fötter igen när man väl blivit deprimerad, särskilt inte om man blir feldiagnosticerad och medicinerad mot symptom som har kroppsliga orsaker. I mitt fall är grunden till problemet en sköldkörtel som inte mår bra. Detta har alla läkare som jag konsulterat missat därför att jag antagligen ligger på gränsen för det normala vid blodprovstagning och då lämnas problemet utan åtgärd trots att man för övrigt uppvisar nästan alla symptom på att hormonerna är i obalans; svettningar, yrsel, blodtrycksfall, matsmältningsbesvär, sömnproblem, nedstämdhet, orkeslöshet, ångest, fobier, tvångstankar, håravfall, heshet etc.
 
För mig föll bitarna på plats när jag träffade homeopat Hillevi Steen i Växjö. Hon tittade mig i ögonen och sa: Du har ätit mycket psykofarmaka.
Ja, sa jag och inte hjälper dom nåt vidare... 
Nej, du har problem med sköldkörteln så du åker bergochdalbana i ditt hormonsystem varenda månad vilket är en stor anledning till dina bekymmer.
Så nu äter jag algtabletter, isländsk knöltång för att stabilisera mina hormoner och få rätsida på mitt nervsystem. Jag blir så förbannad, här har man knölat i sig antideppressiva, neuroleptika, lugnande preparat och sömnmedel som fördärvat både kroppen och hjärnan när det tydligen är brom, klor, fluor och jod som mitt hormonsystem behöver. För att inte tala om ECT som jag fick för ett par år sen och som slog ut minnet fullständigt... fullkomligt vansinne att jag ordinerades och övertalades att gå med på nåt så barbariskt. 
 
Just nu går tillvaron mest ut på att uthärda och vänta på att sviterna efter alla preparat man satt i sig ska gå över och att hormonerna rättar till sig. Det tar tydligen minst 3 månader vilket är tålamodsprövande för mig som vill att allting ska vara fixat nu, helst igår...
 
Mina råd för att tillfriskna från depression, stress och utbrändhet kommer sig av tämligen dyrköpta erfarenheter, därför vill jag dela med mig så att ni andra kan undvika fallgroparna.
 
1. Undvik allt som har med psykvård och terapier att göra, i synnerhet psykoterapi som har en tendens att förvärra problemen istället för att förbättra. Att rota i gammal skit som inte går att göra nåt åt i efterhand skapar bara frustration. I psykoterapin vill man gärna tro att man genom att återuppleva till exempel trauman i barndomen, kan man frigöra sig från negativa känslor och beteenden som man bär med sig som följd av dessa. Tro mig det funkar inte. Du blir påmind om en massa elände som du inte haft en tanke på under decennier och att återuppleva detta frigör ingenting utom ny stress, sorg och vrede till ingen nytta alls. Behöver du prata; ring en vän eller gå ut på krogen och ta en öl, alltid finns det nån att tjöta med om inte annat brukar bartendern vara rätt bra på att lyssna. Dagen efter har du förmodligen glömt vad det var som var så dramatiskt dagen innan. Den enda formen av terapi som jag tycker det finns nån mening med är bildterapi för där gör man åtminstone nåt kreativt.
 
2. Sjukskriv dig i tid och låt kroppen återhämta sig i sin egen takt. skaffa en bra allmänläkare och säg nej till psykofarmaka. Tabletterna ställer till mer problem än dom löser, dessutom blir det ett helvete den dan du ska försöka bli av med dem. Var du sjuk innan du började med dem är det inget mot vad du blir när du trappar ner och försöker sluta. Gå aldrig med på att behandlas med elchocker hur dålig du än är. Det enda du får ut av den behandlingen är minnesproblem och hjärnskador och det blir man inte friskare av.
 
3. Motionera och då menar jag inte i första hand maratonpass på gymmet utan långa promenader, simning, ridning, dans eller nåt annat som du tycker är kul, till exempel trädgårdsskötsel. Det är ingenting som är roligt när man är deprimerad men det är bra att göra nåt ändå. Orkar du genomföra det; res till solen. Tillbringa mycket tid utomhus, kroppen behöver extra mycket D-vitamin. Själv har jag legat eller suttit och stirrat rätt ut, fullmatat med piller och totalt ångestriden i månader i sträck, totalt oförmögen att ta mig för nånting. Har fortfarande problem med att aktivera mig och vissa dagar hamnar jag i apatin igen, men jag märker att det blir betydligt bättre dom dagar jag gör nåt.
 
3. Umgås bara med människor som är positiva och ger energi. Låt ingen klanka ner på dig, du är inte en sämre människa för att du mår dåligt. Idiotiska kommentarer om att man ska rycka upp sig, skärpa sig eller ta sig i kragen är bara att skita i. Upprycket kommer när man är redo för det och hur lång tid den processen kan ta är helt individuellt, vi behöver olika mycket tid för återhämtning. Ibland tar det ett par veckor, ibland flera år.
 
4. Tänk på vad du äter. Det här är ingen lätt sak när man inte mår bra. Många gånger tappar man matlusten eller så blir man sugen på allt möjligt som går snabbt och är onyttigt, gärna kakor, läsk, glass och godis eller snabbmat. Man har sällan lust eller ork till några långkok men det är bra om du äter åtminstone frukost, lunch och kvällsmat. Mycket av det man stoppar i sig ska vara "levande" föda dvs frukt och grönt, frön och nötter är också bra. Valnötter och körsbär innehåller en hel del melatonin till exempel vilket är bra om man har svårt att sova. Kroppen och hjärnan behöver också protein, äter du kött är det bra om du väljer kyckling eller kalkon som innehåller tryptofan ett ämne som ökar serotoninhalten och får oss att må bättre. Ofta behöver man lite extra tillskott av vitaminer och mineraler när man är deprimerad eller har ångest eftersom kroppen jobbar för högtryck med att  reparera systemet. Givetvis mår man bra av att unna sig en tårtbit eller nåt annat gott då och då men en kost på i huvudsak snabba kolhydrater kommer i längden att göra dig ännu mer utbränd och nedstämd. Drick måttligt med alkohol och undvik tobak eftersom gifterna i snus och cigaretter ytterligare belastar nervsystemet och hämmar återhämtningsprocessen.
 
De råd jag presenterar här är inga universallösningar men jag tror starkt på själens egen förmåga till återhämtning om bara miljön och människorna omkring en är gynsamma. Mediciner tar bara bort symptom om de ens gör det, inte orsaken till problemen. Terapi är ofta bättre för terapeuten än för patienten, det är ju dennes levebröd så att säga och vem får ta konsekvens när det rivs upp nåt gammalt sår som borde ha fått vara ifred? Inte är det terapeuten i alla fall. Jag har gått i alla fällor och fallgropar på vägen och hoppats att ett nytt piller, en ny terapi eller nåt annat skulle kunna hjälpa mig ur krisen. Jag har famlat efter irrbloss. Det som har hjälpt är kiropraktik, massage och akupunktur och goda människor som ställt upp i vått och torrt. Hoppas att min erfarenhet kan hjälpa nån annan som lider.
 
 
/Helena

Nytt grattiskort

Idag fyller min svägerska år, och jag har knåpat ihop ett litet grattiskort med blommor och blader och blingbling stenar.

Tjusigt värre. Som vanligt finns det möjlighet att beställa kort av mig för alla sorters tilldragelser. Det går också bra att beställa askar, bokmärken eller nåt annat tjusigt.

/Helena










Ozzy Osbourne är nu tillsammans med Kat Von D!


Eller...? Nä, Ozzy har inte skiljt sig från Sharon och blivit ihop med en viss berömd tatuerare.

Det är bara det att min undulathane Nikki Sixx dog lite tragiskt i höstas och Kat kunde ju inte vara ensam så jag blev tvungen att hitta ett namn till hennes nye partner. Det namn som kom upp i huvudet spontant var Ozzy Osbourne så därför fick han heta det.

Igår fick de äntligen komma hem!

Just nu sitter de i kristallkronan och småkuttrar. Antar att det blir ett elände att få in dem i buren igen när de fått smak på friheten här ute.

=)

/Helena


Min balkonglåda...

duva
...har under några veckor varit ockuperad av ett duvpar som låg på ägg.


Tyvärr var det ingen idealisk plats eftersom läget är ganska oskyddat. Ett efter ett försvann äggen och när det sista var borta tog jag bort balkonglådan för plantering.

Får väl ändå säga att det var trevligt att ha dem där så länge det varade. Hoppas att de hittar en bättre plats för att lägga sina ägg.

På söndag kommer mina undulater hem igen efter att ha varit på semester hos uppfödaren Angelika på Vilda Paradis utanför Kungsbacka. Jag längtar sååå mycket efter mina pippikvitter!

Vi får väl se vad som händer här framöver, kanske kan det bli undulatungar. Jag har inte bestämt mig än eftersom det kan bli ett jäkla kackalorum om det blir många...


/Helena

När allting bara blir för mycket...

Army of irritation
...och man får fullkomligt nog.
Av allt.
Människors dumhet, hänsynslöshet och egoism. Omgivningens krav på uppmärksamhet och inte minst de förväntningar och den press man så snällt lägger på sig själv.


Tillslut säger kroppen och själen stopp. Man orkar inte ta in något mer. Hela världen förvandlas till ett enda sammelsurium av larm och oväsen, där man i ett desperat försök att skydda sig själv håller för öronen och blundar men det tjänar ingenting till. Det är som att ha en getingsvärm i huvudet samtidigt som hjärnan håller på att koka sönder.

Av sorg.
Av ilska och raseri.
Av hopplöshet.

Värst av allt är den trötthet och oförmåga som följer i känslornas kölvatten. Det är inte kreativt att vara deprimerad om någon förståsigpåare nu skulle inbilla sig det. I synnerhet inte när det handlar om abstrakt eller innovativt tänkande. Det inre landskapet tillåter inga intellektuella utflykter. Att vara i sitt eget huvud är som att beträda ett gigantiskt minfält.

Skapandet måste därför vara direkt och konkret, enkelt och enformigt. Att rensa ogräs, sätta plantor eller plocka bär fungerar utmärkt, likaså att pyssla eller måla, gräva, röja. Sånt som ger direkta resultat. Umgås med djur ger också ny energi när krafterna är tömda.

Människor som har ett kroppsarbete, företrädelsevis utomhus, har därför mycket lättare att återhämta sig från en mental svacka. Människor som har goda relationer och en trygg tillvaro, en fast punkt i livet, kan också lättare komma igen. När allt är kaos är det inte enkelt att komma på intelligenta och välformulerade analyser. Det är tur för mig som har släkt och vänner som ställer upp både i dom goda stunderna och de mindre angenäma. Alla har inte det.

Därför är det sorgligt att behöva konstatera det faktum att egoismen och girigheten återigen har segrat. Dagens valresultat är ett gigantiskt nederlag för humanism, omtanke och medmänsklighet. Inte för att jag tror det skulle bli ett "Schlaraffenland" med det röd-gröna alternativet, men stötarna för dem som av en eller annan anledning faller av framgångståget skulle kanske bli något mindre hårda.

Det lär fortsättningsvis blåsa både snålt och kallt i Moderaternas Sverige.


/HELENA


Att ta sig ur svarta hålet...

Även om man är född vid helvetets port, längtar man till sin födelseort. Så lyder ett ryskt ordstäv. Kanske passar det in på min situation just nu. Eller kanske inte...

Det känns i alla fall som om det var där jag satt, vid helvetets port och inte i en grönskande sommarträdgård där bina och humlorna surrar, och koltrasten drillar sina vackra och konstfärdiga trudelutter om morgnarna. Jag har svårt att glädjas över att det är sommar och värme som jag längtat efter hela vintern. Nu kvittar det mig lika...

Jag vet inte vilket som är värst; att sitta här och inte se någon väg bort, eller att knacka på och se vem som öppnar dörren till helvetet. Förmodligen är den redan på vid gavel, det är väl bara jag som inte ser genom den grå dimman. 


Depression.

Det är en klinisk och prosaisk benämning på detta tillstånd. De-press-ion... i svenska akademiens ordlista står det tryckt sinnesstämning, nedstämdhet, djupgående lågkonjunktur, sänka i jordytan. Det känns som att dessa beskrivningar inte riktigt ligger i nivå med var jag befinner mig...

De-press... de=ned press=tryck. Nedtryckt, pressad.

Fastnaglad utan kraft att ta sig loss. Som en fluga, fastkletad i spindelns nät i väntan på att bli uppäten eller som en larv vrider sig i näbben på en spillkråka. Inger Alfvén beskriver detta ångesttillstånd som "svarta masken" och det är denna krälande, rastlösa känsla som plågar huvudpersonen Judith i boken Judiths Teater från 1989. Romanen handlar om en infekterad mor-/dotterrelation och den beskriver hur skuld och rädsla omedvetet förs vidare från generation till generation.

Att ta sig ur "svarta hålet" är ingen enkel match när "svarta masken" vrider sig längs ryggraden och ångestdemonerna förgiftar sinnet. Men det går. Been there, done that... det är bara att klättra ett självande steg i taget upp från den slippriga sörja som ens liv ser ut att ha förvandlats till.

Journalisten och författaren Andrew Solomon, som själv plågats av djupa depressioner, delger i sin bok "Depressionens demoner" en intressant tankegång om depressionens vara och konsekvens:

"Depression är kärlekens frånsida. För att kunna älska måste vi kunna känna förtvivlan över vad vi förlorar och depression är mekanismen bakom denna förtvivlan. Den berövar oss vår värdighet och lägger ytterst sin tunga skugga över förmågan att ge och ta emot ömhet. Den gör vår inre ensamhet uppenbar och förstör inte bara vår kontakt med andra utan också möjligheten att ha frid med oss själva. Även om kärleken inte kan förebygga depression är det den som dämpar de värsta stötarna och skyddar oss från oss själva. Medicin och psykoterapi kan förstärka detta skydd och göra det lättare att älska och att bli älskad och det är därför de fungerar. När vi mår bra är det så att vissa älskar sig själva och vissa älskar helst andra och vissa älskar sitt arbete och vissa älskar Gud: vilka som helst av dessa passioner kan ge den livgivande känsla av mening som är motsatsen till depression."

För att vara en bok om depressioner är Solomons bok allt annat än deprimerande. Via studier i vetenskaplig forskning ger han en översiktlig bild av sjukdomen ur en mängd olika perspektiv såsom medicinska, biologiska, historiska, kulturella och konstnärliga. Den är dessutom humoristiskt, sakligt och personligt skriven. Det är på något sätt upplyftande att läsa hur han i sina svartaste stunder vaknat och undrat om han möjligen är en dyngbagge, för människa är i alla händelser uteslutet...

Av någon anledning känner man igen sig. Livet är en gigantisk dyngboll man med stor möda rullar framför sig medan man undrar vad det är som skymmer sikten och luktar illa...


/HELENA


Den tionde bilden

Jag har blivit utmanad!

av Anna.

Utmaningen går ut på att man ska visa upp den tionde bilden man någonsin publicerat i sin blogg. Därför kommer detta foto på regnbågen, taget någon gång förra våren bakom Andersberg i repris.

Man ska skicka vidare utmaningen också... den går till:

Franci, Björn och Lotta


över industriområde


Den radikala fantasin

ISBN: 9171731911


Nancy Fraser, amerikanska filosof, har under de senaste decennierna markerat sig som en ledande feministisk politisk teoretiker.


Jag har nyligen läst hennes bok "Den radikala fantasin: mellan omfördelning och erkännande" vilken innehåller ett antal uppsatser som granskar Foucaults och Habermas bidrag till en kritisk samhällsteori och hon analyserar »behovstolkningens politik» i välfärdsstaten. Vidare undersöks samspelet mellan olika typer av offentligheter i den demokratiska processen. 1990-talets identitetspolitik underkastas en skarp kritik och Fraser skisserar en teori om social rättvisa där socioekonomisk omfördelning och kulturellt erkännande betraktas som två komplementära aspekter.

Institutionaliserade normmönster
Kultur tar förvisso en ganska liten plats i Frasers teoretiserande och när det används är det anpassat efter ett särskilt syfte, nämligen utveckling av en utökad rättsteori där erkännandepolitik integreras med rättighetsfrågor och representationsproblematik. Frasers intresserar sig alltså för kultur endast i den mån den fungerar som ett medel för orättvisa. För det ändamålet betraktar hon kulturfenomen som institutionaliserade normmönster som reglerar social samverkan. När dessa mönster är hierarkiska blir följden att de hämmar vissa aktörer från möjligheten att handla likställt med andra. Detta är enligt Fraser själva definitionen av orättvisa i allmänhet - och av misskännande i synnerhet.

Misskännande och statusunderordning
Fraser talar om bristen på erkännande i termer av statusunderordning. Att bli misskänd innebär följaktligen att man förnekas ställning som jämlik part i det sociala livet vilket sker genom institutionaliserade hierarkier av kulturella normer. Hon betraktar därför orättvisor till följd av misskännande som annorlunda än dem som följer bristande materiell fördelning, genom att de har sina rötter i samhällets statusordning i stället för i den ekonomiska strukturen. Den aspekten av kultur, som ett medel för att utveckla statushierarkier, är Frasers huvudsakliga inriktning. Poängen med kulturell analys i förhållande till de aspekter hon studerar är att förstå hur institutionaliserade normer förankrar ojämlika möjligheter för social medverkan.

Attityder och rättvisa
Även om Fraser forskning kan tyckas begränsad ur en kulturanalytisk synpunkt ser jag intressanta och viktiga poänger i hennes tankegångar, särskilt i förhållande till mina egna undersökningar som bland annat belyser estetiska föreställningar om kultur i förhållande till socialt, kulturellt och ekonomiskt underordnade kategorier av människor. Inte minst kan Frasers erkännandeperspektiv belysa processer där kulturella framställningar filtreras ner till vardagslivet där de påverkar attityder och hierarkiska normmönster. Nancy Fraser själv menar att det är möjligt att analysera processer genom vilka sådana framställningar påverkar människors självförståelse, hur de modulerar deras syn på vad som är rättvist och ger ett hårfint avtryck på den politiska offentligheten (se intervju i Arena).

/Helena

Tjusig bonad



Jag kan inte låta bli att gilla denna innovativa och skojiga bonad. Roligare än "egen härd är guld värd" i alla fall. =)

/Helena

Spelning

Imorgon fredag rockar King Leaf och The Goddamned loss på B&B. De sistnämnda står inte med i kalendern på B&B:s hemsida men står på scen klockan 23 enligt väl initierad källa.

Det ser vi fram emot! =)






Etnologisk textverkstad

I veckan bär det av till Nynäshamn för deltagande i en "nationell etnologisk textverkstad". Där får doktorander och handledare möjlighet att dryfta avhandlingsprojekt i ett större sammanhang än bland de närmast sörjande på hemmainstitutionen.

Jag ser fram emot denna tillställning eftersom jag mest färdats mellan destinationerna Lund, Halmstad och Knäred (som alltså är mitt undersökningsobjekt) på sistone. Det känns som att det är dags för nya intryck. Logi är inbokat på Skärgårdshotellet som i sin reklam för anläggningen lockar med att "havet lugnar och havet höjer tanken". Det låter lovande liksom följande påstående:

"Maten har en tydlig skärgårdsprägel med fisk som självklart alternativ på menyn. Fördelen med fisk, förutom att det är gott, är att man blir lagom mätt och kan koncentrera sig hela eftermiddagen också. Dessutom sägs det att man blir klok…"

Fisk är gott. Mums! Synd att vi missar räkaftonen...

Tyvärr missar min handledare hela tillställningen. Hans son har oturligt nog brutit benet i slalombacken under påsken och grabben behöver hjälp med... ja allt, stackarn. Jag har dyrt och heligt försäkrat att jag och kollegan Karin klarar oss utan "förkläde" i Nynäshamn och att vi säkert blir väl omhändertagna och tillbakaskickade till Lund i erforderligt skick med nya kloka infallsvinklar på våra forskningsprojekt i bagaget. Om vi inte virrar bort oss i Stockholm under helgen förstås...

/HELENA

Länk

http://bloggkartan.se/registrera/8528/halmstad

Nya bokmärken

Några nya kreativa uttryck där blad från en gammal trasig bibel kom till nytta.








Påskpyssel

Personliga påskägg till de nya kusinbarnen Thea och William.
Eftersom de är för små för godis fick de pyamasar i sina ägg istället.













RSS 2.0