Meadows and Crossroads

Även om man är född vid helvetets port, längtar man till sin födelseort. Så lyder ett ryskt ordstäv. Kanske passar det in på min situation just nu. Eller kanske inte...

Det känns i alla fall som om det var där jag satt, vid helvetets port och inte i en grönskande sommarträdgård där bina och humlorna surrar, och koltrasten drillar sina vackra och konstfärdiga trudelutter om morgnarna. Jag har svårt att glädjas över att det är sommar och värme som jag längtat efter hela vintern. Nu kvittar det mig lika...

Jag vet inte vilket som är värst; att sitta här och inte se någon väg bort, eller att knacka på och se vem som öppnar dörren till helvetet. Förmodligen är den redan på vid gavel, det är väl bara jag som inte ser genom den grå dimman. 


Depression.

Det är en klinisk och prosaisk benämning på detta tillstånd. De-press-ion... i svenska akademiens ordlista står det tryckt sinnesstämning, nedstämdhet, djupgående lågkonjunktur, sänka i jordytan. Det känns som att dessa beskrivningar inte riktigt ligger i nivå med var jag befinner mig...

De-press... de=ned press=tryck. Nedtryckt, pressad.

Fastnaglad utan kraft att ta sig loss. Som en fluga, fastkletad i spindelns nät i väntan på att bli uppäten eller som en larv vrider sig i näbben på en spillkråka. Inger Alfvén beskriver detta ångesttillstånd som "svarta masken" och det är denna krälande, rastlösa känsla som plågar huvudpersonen Judith i boken Judiths Teater från 1989. Romanen handlar om en infekterad mor-/dotterrelation och den beskriver hur skuld och rädsla omedvetet förs vidare från generation till generation.

Att ta sig ur "svarta hålet" är ingen enkel match när "svarta masken" vrider sig längs ryggraden och ångestdemonerna förgiftar sinnet. Men det går. Been there, done that... det är bara att klättra ett självande steg i taget upp från den slippriga sörja som ens liv ser ut att ha förvandlats till.

Journalisten och författaren Andrew Solomon, som själv plågats av djupa depressioner, delger i sin bok "Depressionens demoner" en intressant tankegång om depressionens vara och konsekvens:

"Depression är kärlekens frånsida. För att kunna älska måste vi kunna känna förtvivlan över vad vi förlorar och depression är mekanismen bakom denna förtvivlan. Den berövar oss vår värdighet och lägger ytterst sin tunga skugga över förmågan att ge och ta emot ömhet. Den gör vår inre ensamhet uppenbar och förstör inte bara vår kontakt med andra utan också möjligheten att ha frid med oss själva. Även om kärleken inte kan förebygga depression är det den som dämpar de värsta stötarna och skyddar oss från oss själva. Medicin och psykoterapi kan förstärka detta skydd och göra det lättare att älska och att bli älskad och det är därför de fungerar. När vi mår bra är det så att vissa älskar sig själva och vissa älskar helst andra och vissa älskar sitt arbete och vissa älskar Gud: vilka som helst av dessa passioner kan ge den livgivande känsla av mening som är motsatsen till depression."

För att vara en bok om depressioner är Solomons bok allt annat än deprimerande. Via studier i vetenskaplig forskning ger han en översiktlig bild av sjukdomen ur en mängd olika perspektiv såsom medicinska, biologiska, historiska, kulturella och konstnärliga. Den är dessutom humoristiskt, sakligt och personligt skriven. Det är på något sätt upplyftande att läsa hur han i sina svartaste stunder vaknat och undrat om han möjligen är en dyngbagge, för människa är i alla händelser uteslutet...

Av någon anledning känner man igen sig. Livet är en gigantisk dyngboll man med stor möda rullar framför sig medan man undrar vad det är som skymmer sikten och luktar illa...


/HELENA