Är det rimligt att likställa barnlängtan med att köpa hund?
Hanne Kjöller är rädd om våra skattepengar. Det är behjärtansvärt, men svångremmen hon vill dra åt är beklaglig eftersom den handlar om att strypa möjligheten för ofrivilligt barnlösa singelkvinnor att lösa sitt problem. I Expressen den 18 januari skriver hon att den offentliga vårdens uppgift är att ge vård till sjuka, inte att prioritera och ansvara för individers privata självförverkligande, vilket hon understryker i en uppföljande radiointervju i P1-morgon den 19 januari.
Enligt Kjöller tillhör reproduktionen konsumtions- och upplevelsesfären. Därför är det inte försvarbart att med allmänna medel tillhandahålla spermier och insemination, menar hon. Det är ju ingen sjukdom att vara singel. Barn är i Kjöllers värld "fantastiskt trevligt och fantastiskt härligt" men ett lyxprojekt för dem som har råd och jämställer barnanskaffning med att köpa hund. Har du som ofrivilligt barnlös singelkvinna inte råd åka utomlands och betala kalaset på cirka 20 000 kronor per försök har du väl inte ekonomisk kapacitet att försörja ett barn som kostar miljontals kronor fram till myndig ålder heller, lyder logiken. "Eller är det OCKSÅ samhällets ansvar!" utbrister Kjöller indignerat mot slutet av intervjun.
Vidare ställer hon vårdgrupper mot varandra när hon menar att vi måste välja mellan spermier och cancer på grund av landstingens generellt slimmade ekonomi. Hon menar också att unga endometriospatienter, som har en verklig reproduktionshämmande sjukdom, trängs undan och nekas vård på grund av hänsynslösa och egoistiska (i synnerhet äldre) friska singelkvinnor som belastar vården med sina ohemula krav. Detta är att förminska och skuldbelägga en stor grupp kvinnor som ofta lider i det tysta, vilket också RFSU:s förbundsordförande Kristina Ljungros påpekar. Ofrivillig barnlöshet är ofrivillig vad den än beror på.
Det stora övergripande problemet är att kvinnors hälsa är ett underprioriterat område generellt och i synnerhet när det handlar om underlivet. PMS och PMDD behandlas fortfarande med p-piller och psykofarmaka eftersom det fortfarande inte finns ett färdigframställt preparat för att behandla tillståndet. Detsamma gäller kvinnosjukdomen endometrios som även den är underforskad, underbehandlad och ofta feldiagnosticerad. Sverige är inget fattigt land. Vi har råd med både cancervård och spermier, felet är att skattemedel befinner sig i fel fickor och på fel konton.
I ett humant och framstegsvänligt samhälle är det möjligt att tillmötesgå och bejaka kvinnors längtan efter barn. Alla finner av olika skäl inte en partner men det ska inte utgöra hinder för att bli förälder. Sjukvården ska inte bara bota och lindra, den ska även agera förebyggande. Att vara singel är ingen sjukdom men ofrivillig barnlöshet är ett sjukdomsalstrande tillstånd som i värsta fall leder till svår psykisk ohälsa, stress, missbruk och självmord. Att det finns ett samband mellan tidig död och ofrivillig barnlöshet slogs fast i en dansk studie 2013. Därför är det samhällsekonomiskt viktigt att tillmötesgå även ensamstående kvinnors längtan att bli gravid på ett säkert sätt hemma i Sverige.
Istället för att komma med putslustiga idéer som går ut på att "kontakta någon kompis" som kan ställa upp borde Hanne Kjöller ta frågan på allvar och sluta raljera över en stor grupp kvinnors sorg och lidande. Vilken "kompis" vill bli "hemlig" pappa till ett barn eller betalningsansvarig för en unge som han inte lever med eller har någon relation till? Om det är något män idag är rädda för så är det att ofrivilligt få en unge på halsen. Det är 2017 nu. Ensamstående kvinnor ska inte behöva ränna ut på krogen och "lura" till sig en graviditet av någon mer eller mindre okänd karl för att lösa problemet och kanske drabbas av en könssjukdom istället. Eller känna sig tvungna att gå in i en relation med någon som inte känns helt rätt bara för lösa barnfrågan. Vi ska vara ekonomiskt och moraliskt fria att skaffa barn när vi vill utan att behöva känna något relationstvång. Vi ska inte behöva tigga oss till ett barn någonstans och våra motiv ska inte ifrågasättas med hänvisning till föreställningar om moderskult eller självförverkligande.
I Sverige är nästan en halv miljon människor i fertil ålder ofrivilligt barnlösa. Vi som var unga på 90-talet fick budskapet att inte skaffa barn inpräntat. Utbildning och fast anställning skulle ordnas först. Sen kom finanskrisen. När vi var som mest fertila skulle vi vänta på bättre tider. De kom aldrig. Därför är många sjuttiotalister barnlösa idag. Många ångrar dessutom aborter som gjordes i ungdomen med förhoppningen att bättre tillfällen skulle dyka upp i framtiden. Detta är ett återkommande tema i forum för ofrivilligt barnlösa på sociala medier som exempelvis Facebook. "Vi blev lurade!" skriver en upprörd kvinna:
"Det är ju ett samhällsproblem som politiker medverkat till att skapa men istället skuldbelägger man ofrivilligt barnlösa, särskilt kvinnor. Att inte få barn är en av de största kriserna en människa kan gå igenom och det sätter igång en enorm sorg och kanske till och med en olust att vara människa och orka existera. Det är otroligt märkligt att man från samhällets håll inte tar ansvar för det man åsamkat en stor del av en generation. Det är en oerhörd förlust!"
Dessutom är Hanne Kjöller ute och fiskar i dunkla vatten med antydningar om att den som inte har det gott ställt bör avstå från barn och inte ligga samhället till last. Det ligger farligt nära förlegade tankegångar om dugliga/ickedugliga föräldrar som låg till grund för många missriktade tvångsåtgärder gentemot mindre bemedlade människor i ett inte alltför avlägset förflutet. Vi ska stärka kvinnors oberoende och möjligheter att försörja sig själva och sina barn istället för att diskvalificera och håna dem. Kjöller sätter sig till doms och ifrågasätter andra kvinnors motiv till längtan efter barn. Redan 2013 tramsade hon om hamstrar, bridge och klimakteriekvinnor som enligt henne ska söka lyckan någon annanstans än i livmodern. Hanne Kjöller roar sig kungligt på ofrivilligt barnlösa kvinnors bekostnad och får betalt för det. Hennes uttalanden i den här frågan avslöjar mossiga och gammalmodiga idéer i kombination med öppet förakt mot dem som inte är lika ekonomiskt priviligierade som den tyckarelit hon själv tillhör. Hon kan göra sig lustig över sin egen livmoder och sluta moralisera och skuldbelägga min - eller ännu bättre; ta sig rejält i brasan.
/Helena
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6611183
http://www.dn.se/ledare/signerat/operation-sjalvforverkligande/
Forskning: "Childlessness, parental mortality and psychiatric illness: a natural experiment based on in vitro fertility treatment and adoption", Journal of Epidemiology & Community Health, Volume 67, Issue number 4, 2013.
På tal om klass
En vandringssägen med dödlig konsekvens
”Min slutsats kan sammanfattas i tre korta meningar. SSRI-preparat som Prozac, Fluctin med flera är till ingen nytta, de är dessutom dyra och ytterst farliga och kräver människoliv. För patienten är det som att spela rysk roulett, för den skattefinansierade hälsovården är det bortkastade pengar som kunde användas bättre för andra ändamål. För läkemedelsindustrin genererar dessa läkemedel vinster i mångmiljardklassen varje år.”
Nytt grattiskort
Idag fyller min svägerska år, och jag har knåpat ihop ett litet grattiskort med blommor och blader och blingbling stenar.
Tjusigt värre. Som vanligt finns det möjlighet att beställa kort av mig för alla sorters tilldragelser. Det går också bra att beställa askar, bokmärken eller nåt annat tjusigt.
/Helena
Ozzy Osbourne är nu tillsammans med Kat Von D!
Eller...? Nä, Ozzy har inte skiljt sig från Sharon och blivit ihop med en viss berömd tatuerare.
Det är bara det att min undulathane Nikki Sixx dog lite tragiskt i höstas och Kat kunde ju inte vara ensam så jag blev tvungen att hitta ett namn till hennes nye partner. Det namn som kom upp i huvudet spontant var Ozzy Osbourne så därför fick han heta det.
Igår fick de äntligen komma hem!
Just nu sitter de i kristallkronan och småkuttrar. Antar att det blir ett elände att få in dem i buren igen när de fått smak på friheten här ute.
=)
/Helena
Min balkonglåda...
...har under några veckor varit ockuperad av ett duvpar som låg på ägg.
Tyvärr var det ingen idealisk plats eftersom läget är ganska oskyddat. Ett efter ett försvann äggen och när det sista var borta tog jag bort balkonglådan för plantering.
Får väl ändå säga att det var trevligt att ha dem där så länge det varade. Hoppas att de hittar en bättre plats för att lägga sina ägg.
På söndag kommer mina undulater hem igen efter att ha varit på semester hos uppfödaren Angelika på Vilda Paradis utanför Kungsbacka. Jag längtar sååå mycket efter mina pippikvitter!
Vi får väl se vad som händer här framöver, kanske kan det bli undulatungar. Jag har inte bestämt mig än eftersom det kan bli ett jäkla kackalorum om det blir många...
/Helena
När allting bara blir för mycket...
...och man får fullkomligt nog.
Av allt.
Människors dumhet, hänsynslöshet och egoism. Omgivningens krav på uppmärksamhet och inte minst de förväntningar och den press man så snällt lägger på sig själv.
Tillslut säger kroppen och själen stopp. Man orkar inte ta in något mer. Hela världen förvandlas till ett enda sammelsurium av larm och oväsen, där man i ett desperat försök att skydda sig själv håller för öronen och blundar men det tjänar ingenting till. Det är som att ha en getingsvärm i huvudet samtidigt som hjärnan håller på att koka sönder.
Av sorg.
Av ilska och raseri.
Av hopplöshet.
Värst av allt är den trötthet och oförmåga som följer i känslornas kölvatten. Det är inte kreativt att vara deprimerad om någon förståsigpåare nu skulle inbilla sig det. I synnerhet inte när det handlar om abstrakt eller innovativt tänkande. Det inre landskapet tillåter inga intellektuella utflykter. Att vara i sitt eget huvud är som att beträda ett gigantiskt minfält.
Skapandet måste därför vara direkt och konkret, enkelt och enformigt. Att rensa ogräs, sätta plantor eller plocka bär fungerar utmärkt, likaså att pyssla eller måla, gräva, röja. Sånt som ger direkta resultat. Umgås med djur ger också ny energi när krafterna är tömda.
Människor som har ett kroppsarbete, företrädelsevis utomhus, har därför mycket lättare att återhämta sig från en mental svacka. Människor som har goda relationer och en trygg tillvaro, en fast punkt i livet, kan också lättare komma igen. När allt är kaos är det inte enkelt att komma på intelligenta och välformulerade analyser. Det är tur för mig som har släkt och vänner som ställer upp både i dom goda stunderna och de mindre angenäma. Alla har inte det.
Därför är det sorgligt att behöva konstatera det faktum att egoismen och girigheten återigen har segrat. Dagens valresultat är ett gigantiskt nederlag för humanism, omtanke och medmänsklighet. Inte för att jag tror det skulle bli ett "Schlaraffenland" med det röd-gröna alternativet, men stötarna för dem som av en eller annan anledning faller av framgångståget skulle kanske bli något mindre hårda.
Det lär fortsättningsvis blåsa både snålt och kallt i Moderaternas Sverige.
/HELENA
Att ta sig ur svarta hålet...
Även om man är född vid helvetets port, längtar man till sin födelseort. Så lyder ett ryskt ordstäv. Kanske passar det in på min situation just nu. Eller kanske inte...Det känns i alla fall som om det var där jag satt, vid helvetets port och inte i en grönskande sommarträdgård där bina och humlorna surrar, och koltrasten drillar sina vackra och konstfärdiga trudelutter om morgnarna. Jag har svårt att glädjas över att det är sommar och värme som jag längtat efter hela vintern. Nu kvittar det mig lika...
Jag vet inte vilket som är värst; att sitta här och inte se någon väg bort, eller att knacka på och se vem som öppnar dörren till helvetet. Förmodligen är den redan på vid gavel, det är väl bara jag som inte ser genom den grå dimman.
Depression.
Det är en klinisk och prosaisk benämning på detta tillstånd. De-press-ion... i svenska akademiens ordlista står det tryckt sinnesstämning, nedstämdhet, djupgående lågkonjunktur, sänka i jordytan. Det känns som att dessa beskrivningar inte riktigt ligger i nivå med var jag befinner mig...
De-press... de=ned press=tryck. Nedtryckt, pressad.
Fastnaglad utan kraft att ta sig loss. Som en fluga, fastkletad i spindelns nät i väntan på att bli uppäten eller som en larv vrider sig i näbben på en spillkråka. Inger Alfvén beskriver detta ångesttillstånd som "svarta masken" och det är denna krälande, rastlösa känsla som plågar huvudpersonen Judith i boken Judiths Teater från 1989. Romanen handlar om en infekterad mor-/dotterrelation och den beskriver hur skuld och rädsla omedvetet förs vidare från generation till generation.
Att ta sig ur "svarta hålet" är ingen enkel match när "svarta masken" vrider sig längs ryggraden och ångestdemonerna förgiftar sinnet. Men det går. Been there, done that... det är bara att klättra ett självande steg i taget upp från den slippriga sörja som ens liv ser ut att ha förvandlats till.
Journalisten och författaren Andrew Solomon, som själv plågats av djupa depressioner, delger i sin bok "Depressionens demoner" en intressant tankegång om depressionens vara och konsekvens:
"Depression är kärlekens frånsida. För att kunna älska måste vi kunna känna förtvivlan över vad vi förlorar och depression är mekanismen bakom denna förtvivlan. Den berövar oss vår värdighet och lägger ytterst sin tunga skugga över förmågan att ge och ta emot ömhet. Den gör vår inre ensamhet uppenbar och förstör inte bara vår kontakt med andra utan också möjligheten att ha frid med oss själva. Även om kärleken inte kan förebygga depression är det den som dämpar de värsta stötarna och skyddar oss från oss själva. Medicin och psykoterapi kan förstärka detta skydd och göra det lättare att älska och att bli älskad och det är därför de fungerar. När vi mår bra är det så att vissa älskar sig själva och vissa älskar helst andra och vissa älskar sitt arbete och vissa älskar Gud: vilka som helst av dessa passioner kan ge den livgivande känsla av mening som är motsatsen till depression."För att vara en bok om depressioner är Solomons bok allt annat än deprimerande. Via studier i vetenskaplig forskning ger han en översiktlig bild av sjukdomen ur en mängd olika perspektiv såsom medicinska, biologiska, historiska, kulturella och konstnärliga. Den är dessutom humoristiskt, sakligt och personligt skriven. Det är på något sätt upplyftande att läsa hur han i sina svartaste stunder vaknat och undrat om han möjligen är en dyngbagge, för människa är i alla händelser uteslutet...
Av någon anledning känner man igen sig. Livet är en gigantisk dyngboll man med stor möda rullar framför sig medan man undrar vad det är som skymmer sikten och luktar illa...
/HELENA
Den tionde bilden
av Anna.
Utmaningen går ut på att man ska visa upp den tionde bilden man någonsin publicerat i sin blogg. Därför kommer detta foto på regnbågen, taget någon gång förra våren bakom Andersberg i repris.
Man ska skicka vidare utmaningen också... den går till:
Franci, Björn och Lotta.
Den radikala fantasin
| ISBN: | 9171731911 |
Nancy Fraser, amerikanska filosof, har under de senaste decennierna markerat sig som en ledande feministisk politisk teoretiker.
Jag har nyligen läst hennes bok "Den radikala fantasin: mellan omfördelning och erkännande" vilken innehåller ett antal uppsatser som granskar Foucaults och Habermas bidrag till en kritisk samhällsteori och hon analyserar »behovstolkningens politik» i välfärdsstaten. Vidare undersöks samspelet mellan olika typer av offentligheter i den demokratiska processen. 1990-talets identitetspolitik underkastas en skarp kritik och Fraser skisserar en teori om social rättvisa där socioekonomisk omfördelning och kulturellt erkännande betraktas som två komplementära aspekter.
Institutionaliserade normmönster
Kultur tar förvisso en ganska liten plats i Frasers teoretiserande och när det används är det anpassat efter ett särskilt syfte, nämligen utveckling av en utökad rättsteori där erkännandepolitik integreras med rättighetsfrågor och representationsproblematik. Frasers intresserar sig alltså för kultur endast i den mån den fungerar som ett medel för orättvisa. För det ändamålet betraktar hon kulturfenomen som institutionaliserade normmönster som reglerar social samverkan. När dessa mönster är hierarkiska blir följden att de hämmar vissa aktörer från möjligheten att handla likställt med andra. Detta är enligt Fraser själva definitionen av orättvisa i allmänhet - och av misskännande i synnerhet.
Misskännande och statusunderordning
Fraser talar om bristen på erkännande i termer av statusunderordning. Att bli misskänd innebär följaktligen att man förnekas ställning som jämlik part i det sociala livet vilket sker genom institutionaliserade hierarkier av kulturella normer. Hon betraktar därför orättvisor till följd av misskännande som annorlunda än dem som följer bristande materiell fördelning, genom att de har sina rötter i samhällets statusordning i stället för i den ekonomiska strukturen. Den aspekten av kultur, som ett medel för att utveckla statushierarkier, är Frasers huvudsakliga inriktning. Poängen med kulturell analys i förhållande till de aspekter hon studerar är att förstå hur institutionaliserade normer förankrar ojämlika möjligheter för social medverkan.
Attityder och rättvisa
Även om Fraser forskning kan tyckas begränsad ur en kulturanalytisk synpunkt ser jag intressanta och viktiga poänger i hennes tankegångar, särskilt i förhållande till mina egna undersökningar som bland annat belyser estetiska föreställningar om kultur i förhållande till socialt, kulturellt och ekonomiskt underordnade kategorier av människor. Inte minst kan Frasers erkännandeperspektiv belysa processer där kulturella framställningar filtreras ner till vardagslivet där de påverkar attityder och hierarkiska normmönster. Nancy Fraser själv menar att det är möjligt att analysera processer genom vilka sådana framställningar påverkar människors självförståelse, hur de modulerar deras syn på vad som är rättvist och ger ett hårfint avtryck på den politiska offentligheten (se intervju i Arena).
/Helena
Tjusig bonad
Jag kan inte låta bli att gilla denna innovativa och skojiga bonad. Roligare än "egen härd är guld värd" i alla fall. =)
/Helena
Spelning
Det ser vi fram emot! =)
Etnologisk textverkstad
Jag ser fram emot denna tillställning eftersom jag mest färdats mellan destinationerna Lund, Halmstad och Knäred (som alltså är mitt undersökningsobjekt) på sistone. Det känns som att det är dags för nya intryck. Logi är inbokat på Skärgårdshotellet som i sin reklam för anläggningen lockar med att "havet lugnar och havet höjer tanken". Det låter lovande liksom följande påstående:
"Maten har en tydlig skärgårdsprägel med fisk som självklart alternativ på menyn. Fördelen med fisk, förutom att det är gott, är att man blir lagom mätt och kan koncentrera sig hela eftermiddagen också. Dessutom sägs det att man blir klok…"
Fisk är gott. Mums! Synd att vi missar räkaftonen...
Tyvärr missar min handledare hela tillställningen. Hans son har oturligt nog brutit benet i slalombacken under påsken och grabben behöver hjälp med... ja allt, stackarn. Jag har dyrt och heligt försäkrat att jag och kollegan Karin klarar oss utan "förkläde" i Nynäshamn och att vi säkert blir väl omhändertagna och tillbakaskickade till Lund i erforderligt skick med nya kloka infallsvinklar på våra forskningsprojekt i bagaget. Om vi inte virrar bort oss i Stockholm under helgen förstås...
/HELENA
Länk
Nya bokmärken
